Kaffe värd att dricka i Perth.

Ristretto

Ok, jag är biased, eftersom jag jobbar där. Men vi finns i en liten food court mellan Hay Street och St Georges Tce precis före Kings Street. Vårt kaffe kommer från Five Senses och vi har coffee cupping, d v s avprovning inte helt olik vinprovning, varje fredag klockan 1.30. 

Till skillnad från många andra ställen, vi har nästan uteslutande take away, så måttar vi kaffet efter storlek. Om du beställer en liten latte får du en espresso (nära nog en ristretto t o m), om du beställer en medium får du en dubbel espresso och om du beställer en large får du två dubbla espresso. På andra ställen får man en enkel espresso i small och medium, medan du i large får en dubbel. Inte konstigt att det smakar mjölk med något brunt i. 

Velvet 

Ligger runt hörnet från oss, på Kings Street. En fantastiskt snygg coffee shop med frukost och lunch meny. Hit tog chefen för Java Joes mig för en kaffe när vi skulle löneförhandla, för att förklara vad han menade med bra kaffe. Det säger kanske mer om hur bra Velvet är än hur dåliga Java Joes är (men bra är de inte).  Velvet har en egen blandning från Five Senses som de säljer. Min tredje dag på Ristretto tog kaffet slut, p g a en miss hos leverantören, och vi fick springa dit och låna ett kilo för att kunna hålla maskinen igång. Genast tog jag och min kollega (chefen var i Melbourne) och gjorde oss varsin Velvet kaffe. Gott skit!

Zekka 

Ligger närmare Wellington street även den på Kings Street. Zekka är 50% cafe, 50% modebutik med väldigt exklusiva märken. Vi har lärt känna ägarna privat, de är supertrevliga hela bunten, och blev inbjudna till öppningsfesten där det bjöds friskt på skumpa! Skönt att vara på en tillställning där även männen klätt upp sig och inte dyker upp i flip flops och en Rip Curl t-shirt. 

Aaron, som driver cafet, köper in kaffe från Sydneys välkända Campos, ett cafe som började med att rosta för egenbruk för att därigenom kunna hålla kaffet dagsfärskt. Zekka är ensamma i Perth om att ha Campos, och det är riktigt bra. Dock inte lika bra som Five Senses om jag ska vara helt ärlig. 

Tiger Tiger

Ligger på Murray Street, inte långt ifrån Zekka och väldigt nära The Belgian Beer Cafe. Ärligt talat är det inte kaffet man går hit för, även om de lyckas rätt bra med sitt Fiori kaffe, utan för al frescon som ligger i en gränd och stämningen påminner rätt mycket om textilmuseumet i Barcelona. 

Duende

Är en restaurang och inget cafe, men bör ändå nämnas. De kör tapas på menyn, och i baren kan man välja att avnjuta en spansk sherry med lite ost om man vill det. Deras sommelier är en av Perths främsta och det märks på vinlistan. Vårt favorit vin, en zinfandel från Margaret River som heter Zinful, kostar 40 dollar vilket är billigt om man går ut och äter (flaskan kostar 25 dollar i butik). 

Men det var kaffet som överraskade. Inte helt ovanligt, oavsett var någonstans i värlen man befinner sig, så kan man avnjuta en perfekt middag, men lagom till efterrätten serveras man någon brun sörja i en kopp (eller ännu värre, en kopp bryggkaffe toppat med 80-talsfluff som man på menyn kallar cappucino). Så icke på Duende. Eftersom restaurangen har samma ägare som Little Creatures, har man en liten Fremantle touch, och kaffet kommer från en lokal rostare i just Freo. Tyvärr minns jag inte namnet. 

Menu on James

En bit utanför Perth, i Guildford närmare bestämt, ligger den här diamanten i en pöl av träck. Maten var enastående (de håller matlagningskurser, så det fattas bara annat), men kaffet var även det helt godkänt. Kommer från en rostare i Mt Lawley som heter Dark Star. Aldrig hört talas om innan, men jag ska givetvis kolla upp detta närmare. 

Epic Espresso

Mest känt av alla ställen, omhuldat av kaffe eliten i Perth, är Epic i West Perth. Jag ska sanning att säga endast varit där en gång, så mitt omdöme är kanske något att ta i. Stället drivs av born again christians, men det verkar vara mer en scientologystämning där inne när det gäller Epics förträfflighet (enligt egen utsago). Man har vunnit ett prestigefyllt turistpris tydligen och varit med på TV. Jag kan krasst konstatera att den medium sized traditional cappucino jag beställde i take away mugg visserligen hade en mycket fin textur på mjölken (de har två Synessomaskiner till hands), men det smakade mest mjölk. De har delstatssegraren i Latte Art som jobbar där också. 

Moore & Moore

ligger i Freo, och har blivit vårt favoritställe i Fremantle. Det är ett konstgalleri med ett cafe i al frescon. Beläget i ett gammalt hus, vilket skapar en skön kulturell stämning i unga Perth. Vi har varit där flera gånger, och när killen i keps gör kaffet (även min chef refererade till honom som han-med-kepsen, så det måste vara hans signum) är det riktigt bra. De använder Fiori som leverantör. När småbrudarna gör det var det på gränsen till mediokert, men det var inte direkt illa som det faktiskt kan vara på de flesta ställen. 

De har också ganska mycket vegetariskt att bjuda på. Konsten som hänger där kan vara alltifrån tonårsångest till riktigt bra grejor. Senast var Michael Whitehead där på väggen och det är nog länge sedan jag blivit så betagen av konst måste jag säga!

The Merchant on Beaufort

I ena änden av Beaufort street ligger The Merchant, en boutique deli med cafe. Mysigt, lite arty farty som min kamrat Rob skulle säga. Liksom Velvet har de en egen Five Senses blandning, som min fru säger får kaffet att smaka lite ost. Jag förstår vad hon menar, utan att tycka att det är en dålig smak (jag tror inte hon menade det som något dåligt heller). Min kamrat Mark har uttryckt en oro för att han ska upplevas som en stalker på The Merchant eftersom han ständigt frågar efter den unge killen som är barista. Nu är det så att Mark är lika petig som jag med kaffet, och den unge killen är han som gör kaffet riktigt bra. Lite som Moore&Moore, när småtjejerna gör det blir det inte lika bra. Även andra Mt Lawley:iter jag pratat med säger samma sak. 

En annan rolig sak med The Merchant är att de har en del roliga viner man kan få tag i. Bland annat har jag letat mig blå efter Flying Fishes "The Italian Job", ett vin bestående enbart av typiska italienska druvor. Den fanns, naturligtvis, på The Merchant. Dumsnutarna som jobbar på Flying Fish, en vinproducent i Margaret River, befann sig på vin och matmässan här i Perth för några månader sedan. Min chef släpade med mig dit eftersom han representerar Sunbeam, och vi blev insläppta av ingen mindre än Paul Bassett. Nåväl, för att göra en lång historia kort, så fanns Flying Fish på plats. De hade med sig alla sina sorter. Jag smakade The Italian Job, eftersom det var den jag var intresserad av och läst mest om i alla vintidningar här i Perth. Jag frågade om jag kunde köpa loss några flaskor (de är billiga, runt 20 dollar rrp), men de hade inga med sig. Smart svar nummer 1. Jag frågade då vart någonstans i Perth man kan köpa vinet. Smart svar nummer 2 var att de endast har den på sin Cellar Door. Som om man bränner ner till Margaret River för att köpa en flaska vin. Tjoflöjt. 

Cantina 663

På andra sidan Beaufort Street, vi pratar longitud nu och inte latitud, så ligger Cantina 663, ett ganska nyöppnat ställe. Maten är ok, ganska typisk WA-meny, men kaffet är riktigt bra. Thomas, som är barista där, gör riktigt snygga och välsmakande cappucinos på Fiori bönorna. Han berättade att de funderat på att ha en separat espressoblandning också, så jag hoppas att det blir så. 

Ett varningens ord. 

Det finns en hel del ställen som anses bra och populära, men kaffet är minst sagt mediokert. 

Soto

Ligger mitt emot The Merchant på Beaufort Street (eller Boffan som vi säger). De har, enligt min fru, goda linsburgare. Min chef jobbade här ett tag och har berättat att det är allt annat än gemytligt bakom kulisserna. Framförallt var Soto ett ställe att bli sedd på för några år sedan, men har blivit sämre med åren. De spelar för hög musik och deras kaffe, från Essenza, är mediokert. 

Exomod

Enligt en säker källa beror din kaffeupplevelse helt och hållet på om en viss tjej jobbar där eller inte. Om denne jobbar, jag vet ej hennes namn, så får du tydligen ditt kaffe precis som du vill ha det. Tydligen jobbade hon inte vid mitt besök, för jag fick en skållad cappucino med choklad på, trots att jag bad om det diametralt motsatta. Det är en trevlig lokal dock. Tydligen jobbar det en svensk tjej där också, men eftersom jag inte är stammis känner jag inte till närmare detaljer om detta. Läser du detta, hör av dig vet jag!

Coode Street Cafe

Jättegod frukost, och om den lite större äldre kvinnan jobbar får du ett riktigt bra Fiorikaffe. Men det kan lätt bli stökigt och en av servitörerna har en direkt otrevlig attityd. Och kaffet är mediokert utan kvinnan. Ett stort plus är att de tillhandahåller vatten ur en vattenrenare. Det har man inte ens på Velvet, vilket är en liten skandal. 

Greens och Cafe 131 

som båda ligger i Leederville och båda har samma ägare, har mediokert kaffe, schyssta bakverk men en emellanåt riktigt rutten attityd. Speciellt Greens har en barista som ser ut som en barbiedocka och är riktigt blond emellanåt. 

Mia Cafe och 9th Avenue

Båda ligger på vår hemmaturf i Inglewood. Standard menyer. Ninth skryter om att de har Lavazzakaffe, vilket i Australien är ungefär som att skryta om att man har Zoegas. Mia Cafe har liksom Soto Essenza. 

Mia Cafe har faktiskt en del goda bakverk, och jag brukar gå dit med mitt barn innan hon går på Capoeira. En gång beställde jag en traditionell machiato och var riktigt nöjd med resultatet. De flesta andra gånger är det rent ut sagt bedrövligt kaffe. En av baristorna är nykristen och påminner i sitt utseende väldigt mycket om den mest nykristne baristan på Epic. Han är extremt dryg. Även det ett drag han delar med sin trosbroder.