WA Barista Competition

Har inte hunnit skriva på länge, men nu är det äntligen en ledig helg. 

Förra helgen var det tävling för baristor. Var och en deltar för sig själv, men självklart representerar man sitt café. Nio stycken baristor deltog, varav två från det café som pöbeln anser vara det bästa i stan, Epic. Ingen av dem lyckades placera sig dock, vilket var ganska komiskt på sitt sätt. 

Först upp var undertecknad. Väldigt nervöst, och väldigt spännande på en gång. Fyra domare, varav en var självaste David Makin, bedömde mina drycker. Var och en ska få en espresso, en cappuccino och en signaturdrink. I mitt fall, trots mina tidigare erfarenheter från att jobba i bar, är jag helt obegåvad vad det gäller att komponera drinkar, så jag snodde konceptet från en Hot Shot, men bytte ut galliano mot en hemmagjord sirap. Hälften av domarna tyckte det var helt ok, hälften ville hälla ut den, hahahaha... 

För tävlingen hade jag komponerat en egen blandning av bönor, 50% från Uganda Bugisu, 30% från Colombia och 20% från PNG Elimbari. Tanken var att skapa en rund, mjuk espresso som ändå trängde igenom mjölken på ett bra sätt. Gyllensirapnoterna i bönorna från Uganda kommer väldigt bra samman med de colombianska chokladnoterna, och när man blandar med mjölk blir cappuccinon väldigt fin med en eftersmak av banantoffee. 

Nåväl, vartefter dagen led kände jag att jag närmade mig sista plats, eftersom det var riktigt bra och sollida framträdanden av riktigt bra baristor, och när tredjeplatsen ropades ut tänkte jag att det var kört. Men jag hamnade på andra plats! I hela staten!! Fantastiskt! 

Min chef blev diskad dock, för att gå över tiden hela två minuter. Eventuellt ska vi ta oss till Gold Coast i slutet av januari för att kvala in i slutfinalen. Mer info senare! 

Träning inför tävling

Shit vad mycket det är att tänka på inför barista-tävlingen i november! Var inne med min chef idag på The Barista Academy för att träna. 

Jag hade tänkt att göra en tävlingsblandning som skulle vara 50% Colombianskt, 25% PNG Elimbari och 25% Uganda. Vi cuppade på jobbet idag, och min chef föreslog en modifiering, att byta plats på Uganda och Colombianskt, och resultatet var lysande! Jag tror t o m han blev en smula spak att min blandning var så pass bra! Skön smak tillsammans med mjölk blev det också, men allra godast var det att göra en long black på den!! 

Dagens kalashändelse

Min chef fick frispel idag. Härligt! 

En kund som har lite komplex för att hon tar 3 sockerbitar i sitt kaffe kom in, och vi skojade lite om hennes sockerbehov o s v. Då kommer min chef in och börjar prata om hur socker förstör kaffet samt hur 1985 det är att ha socker i kaffet. Men han nöjer sig inte med det, utan han börjar kommentera att de som använder socker inte förstår sig på kaffe, och att de vanhedrar de stackars arbetare som plockar kaffebönorna genom att förorena deras fina arbete med socker .Jag tänkte i tysthet på de stackars arbete som plockar sockerrör, men valde att vara tyst. 

Nu hade det byggts upp en kö, medan min chef mässar om socker i kaffet. Kvinnan försöker så vackert avleda konversationen in på att kaffet i Australien är bra, men hon haft dåligt kaffe i staterna, varvid min chef nästan blir blå och närmast skriker att han just kommit hem från Det Stora Äpplet där de bästa espressobarerna i världen finns! 

Sen säger han till oss att inte fråga folk om de vill ha socker, för att sedan gå därifrån. Alla i kön tittar förvirrat på min chef, för att sedan beställa kaffe - med socker! 

När han kommer tillbaka frågar han syrligt min kollega om hon tar socker i sin whisky också? Vill du ha en Crowns lager med lite socker? Min kollega blir vansinnig och min chef tar sin reträtt hemåt, för att skicka sin fru att arbeta lite istället! 

Ytterligare en dag på jobbet!

Greens i Leederville

Jag har skrivit om detta ställe tidigare, och i helgen hamnade vi där igen. Kaffet var faktiskt helt ok, beställde en long macchiato som var godkänd. Men när jag gick för att beställa en tårtbit såg jag hur mjölkskumningsröret såg ut. Herregud! Och barista-kossan såg helt Coyote Ugly ut där hon stod och skummade med lager på lager på lager på... 

Men det är inte det värsta. Det värsta är den blonda kossan med plastpattar som kom in och började sitt skift med att sänka musiken. Sen gick hon omkring och var sur mot gäster i evighet. Jag gick på toa, tydligen gick jag in på damernas, och fick mig en utskällning av henne. Hoho... 

Greens är billigt och bra, men ack så jäkla otrevligt. Har en kamrat här i Perth som fick sparken för att hon drack ur en flaska vatten bakom disken. Sin egen flaska vatten. "Så här står du och dricker vatten. Då kan du lika gärna packa och gå hem, och kom aldrig tillbaka," typ...  Otroligt. Om du vill ha kaffe i Leederville, gå till Duende!

Lemon Espresso och Mooba

Idag var jag och min fru lediga samtidigt av en liten slump. Vi bestämde oss för att ta en liten utflykt till Claremont som vi inte utforskat ännu. 

Mest erkända fik inom kaffekretsar i Claremont är Lemon Espresso. De har sin egen blend från Five Senses, som heter Lemon Blend. Vi beställde varsin macka och traditionell cappuccino. Traditionell var ordet, men jag tycker att smaken var mycket tilltalande. Hur den såg ut lämnade lite grann att önska, även om fluffet hade rätt proportioner, och värmen var precis lagom. Jag går gärna till Lemon igen!

Tiden var snart uppe innan vi var tvungna att ta oss tillbaka, så vi tog en liten omväg hem via Wembley, till Mooba som stängde framför ögonen på oss igår. Har läst lite på deras hemsida om deras blend, och hade höga förhoppningar. 

Jag beställde en take away cappuccino, vilket jag var nöjd med, även om jag hade önskat en kraftigare kaffesmak. Min fru beställde en Long Mack 3/4 och den smakade bränt men ändå ganska vattnigt. En stor besvikelse! Jag är villig att ge dem en ny chans, men jag tror jag ska satsa på en sitt in variant!

Magazine Espresso

Häromveckan fick jag ett ryck och sökte jobb på ett ställe som heter Magazine Espresso. Min chef hade just ringt och skrikit i mitt öra över att jag var sjuk. Hur vågade jag vara sjuk när han skulle åka iväg och allt... så jag sökte ett jobb och de kontaktade mig. 

Trogen som jag är valde jag att stanna hos min chef i alla fall, särskilt eftersom han ligger i startgroparna för att börja rosta bönor, vilket vore en dröm att få göra. 

Men jag ville ändå testa Magazine Espresso. Det ligger i ett industriområde ganska nära Burswood Casino, bakom en möbelbutik och delar lokal med en reklamfirma (som också äger fiket fick jag lära mig). Två rätt unga tjejer jobbade i den närmast tomma lokalen. En La Cimbali maskin prydde baren och allt man kunde få kaffet i var take away-muggar. Rätt ostigt när man har sittplatser för typ 10-15 personer. 

Kaffet då? Jo då, jag valde som vanligt en traditionell cappuccino. Bönorna kommer från Five Senses och flickstackarn fixade till en riktigt hyfsad mjölk, även om den var liiiite för torr för min smak. Jag frågade henne om deras blandning och hon hade inte riktigt koll, men skulle kolla upp det åt mig. Bra service. Medan jag smakade på kaffet och kände hur det blandade sig med mjölken märkte jag chokladsmaken från Colombianska bönor. De andra bönorna måste vara åtminstone Brasilianska samt bönor från PNG. Mycket riktigt visade det sig att jag hade rätt, med undantaget att man också hade bönor från Guatemala, vilket jag inte kände igen alls, men förklarade syrligheten i avslutet. Jag tycker dock att kaffet inte riktigt fick till den där runda smaken, utan det blev nästan en fruktig syrlighet, ungefär som när man slickar på ett 9V batteri. 

Inredningen försökte vara lite hipp, men jag tycker det föll rätt platt. Kändes som att sitta på någons kontors fikarum. Det är ett stort minus, även om personalen var väldigt hjälpsam och åtminstone den ena tjejen väldigt kaffeintresserad. 

Laddning inför Barista Comp.

Så har två lugna veckor passerat på jobbet. Min chef har varit i Vermont på en cupping kurs, en certifiering som gör att han skulle tillhöra världseliten när det gäller cupping. Cupping är ungefär som vinprovning fast det handlar om kaffe. 

Han kom hem idag, eld och lågor över New York. Teorin han har är att New Yorks vatten är kaffets stora tillgång. Han menar att deras espresso har en helt annan kropp, kanske på grund av vattnets påverkan. Vem vet? Han hade med sig en blandning av Colombianska och Yirgecheffe bönor som var väldigt intressant. Men ju mer vi smakade av den, desto mer slätstruken blev smaken, märkligt nog. 

På lördag ska jag blanda min första egna espressoblandning, får se hur det går. Jag ska ha ungefär 50-60% Colombianska bönor, 20-30% PNG från Elimbari samt 10-20% Ugandabönor. Det borde, om jag har rätt, skapa en ganska chokladtonad espresso med lite jordighet och stor kropp. Tanken är att det också ska skapa en skön ton med mjölk också. 

Jag har också en fundering på specialdrink till tävlingen. Jag ska göra en sockerlag på saffran och kardemumma, som jag sedan lägger i en espressokopp, så det smälter i koppen och skapar en lite julig smak. Vi får se hur det går...