Magazine Espresso

Häromveckan fick jag ett ryck och sökte jobb på ett ställe som heter Magazine Espresso. Min chef hade just ringt och skrikit i mitt öra över att jag var sjuk. Hur vågade jag vara sjuk när han skulle åka iväg och allt... så jag sökte ett jobb och de kontaktade mig. 

Trogen som jag är valde jag att stanna hos min chef i alla fall, särskilt eftersom han ligger i startgroparna för att börja rosta bönor, vilket vore en dröm att få göra. 

Men jag ville ändå testa Magazine Espresso. Det ligger i ett industriområde ganska nära Burswood Casino, bakom en möbelbutik och delar lokal med en reklamfirma (som också äger fiket fick jag lära mig). Två rätt unga tjejer jobbade i den närmast tomma lokalen. En La Cimbali maskin prydde baren och allt man kunde få kaffet i var take away-muggar. Rätt ostigt när man har sittplatser för typ 10-15 personer. 

Kaffet då? Jo då, jag valde som vanligt en traditionell cappuccino. Bönorna kommer från Five Senses och flickstackarn fixade till en riktigt hyfsad mjölk, även om den var liiiite för torr för min smak. Jag frågade henne om deras blandning och hon hade inte riktigt koll, men skulle kolla upp det åt mig. Bra service. Medan jag smakade på kaffet och kände hur det blandade sig med mjölken märkte jag chokladsmaken från Colombianska bönor. De andra bönorna måste vara åtminstone Brasilianska samt bönor från PNG. Mycket riktigt visade det sig att jag hade rätt, med undantaget att man också hade bönor från Guatemala, vilket jag inte kände igen alls, men förklarade syrligheten i avslutet. Jag tycker dock att kaffet inte riktigt fick till den där runda smaken, utan det blev nästan en fruktig syrlighet, ungefär som när man slickar på ett 9V batteri. 

Inredningen försökte vara lite hipp, men jag tycker det föll rätt platt. Kändes som att sitta på någons kontors fikarum. Det är ett stort minus, även om personalen var väldigt hjälpsam och åtminstone den ena tjejen väldigt kaffeintresserad.