Hur jag började med Kaffe

Vi får backa bandet några år. Närmare bestämt till 1993. Jag jobbade på Kungsörnen i Järna, i muslifabriken. Ni som känner mig minns säkert vad jag pratar om. 

Jag har så länge jag kan minnas druckit kaffe. Den klassiska bryggarvarianten naturligtvis, på typiskt svenskt vis. På den tiden drack jag alltid kaffe svart och utan socker. Te däremot drack jag alltid med en skvätt mjölk och lite socker (en sked ungefär). Men kaffe har ända tills jag började jobba på Kungsörnen varit något man drack i sällskap med mina föräldrar. Väl på Kungsörnen började jag storkonsumera. På en dag drack jag ungefär 18 koppar bryggkaffe. En dag blev jag sjukskriven och under den vecka jag var hemma drack jag nog inte en droppe kaffe, bara te. Så när jag kom tillbaka till jobbet och bäljade i mig min första kanna, så fick jag ett märkligt tryck över bröstet. Sedan den dagen rörde jag inte kaffe på många många år. 

Efter att min dotter föddes började jag och min fru så sakteliga ge oss i kast med kaffet igen. Jag hade en period när jag satt i spärr på Tunnelbanan då jag drack Gevalias färdiga pulver med Irish Cream latte som man blandade med vatten. Mest för att hålla mig vaken, men också för att det faktiskt var gott. Jag minns att min fru och jag gjorde något tafatt försök att blanda cappucinoglass med nescafe runt 2001 i ett kök i Eskilstuna. Det var väl sådar....

Det finns som sagt tillfällen då jag druckit kaffe mellan 1993 och 2001, men endast tillfälligt. Till exempel när det vid något tillfälle funnits läge att göra hemgjorda Irish Coffee på sketen whisky och perkulatorkaffe. Jag vill minnas att jag körde fegisvarianten några gånger på Baileys och perkulatorkaffe. 

Jag minns när jag bestämde mig för att faktiskt börja dricka kaffe igen. Det var på Coffeehouse By George i Eskilstuna 2001, då jag var trött på att beställa te och min fru hade börjat dricka kaffe. På den tiden såg latten ut som en typisk svensk kafe latte. Högt glas med espresso i, en herrans massa mjölk samt en till två centimeter krage av vitt mjölkskum. Men det smakade fantastiskt tillsammans med deras vegetariska toast, som är en av mycket få saker jag saknar med vår tid i Eskilstuna. 

Sakta men säkert började jag ge mig i kast med kaffedrickandet. Och nu är jag fast.