Mitt första kaffejobb

Det var nog inte förrän vi flyttade till Jönköping som jag blev helt fast i kaffeträsket dock. Mitt första kaffejobb var på Laguna Cafe i Gränna Hamn. Ägaren, Bobby, hade en Brasilia maskin som var rätt skräckinjagande. Även om vi inte sålde vansinniga mängder kaffe, hade vi alltid kaffet färdigmalet i trumman (vi malde alltså inte på order). En cappucino serverades i enorma koppar från IKEA och dekorerades med en kanelrand (eller var det choklad?). Creman på espresson var obefintlig, och själv drack Bobby helst något han kallade lungo, vilket var att han körde ut kaffe två gånger genom samma filter. Jag ryser vid tanken. 

Självklart var mjölkskumningsröret helt igengeggat av mjölk och mjölken helt bränd. Skumningstekniken var heller inte befintlig. Jag jobbade där en sommar senare, och då ville han ta betalt för ett glas vatten. Han hade också bytt ut kaffemalningsmetoden. Istället för att ha Kahls Kaffe så låg det bönor i behållaren, så alla kunde se att vi "använde" vår malmaskin, men vi fyllde på med färdigmalet Musettikaffe i själva trumman. Det är inget fel med Musetti. Faktum är att Musetti antagligen är det mest prisvärda kaffet du kan köpa i Sverige för hemmabruk. Men det är inget jag själv skulle vilja betala 20 kronor för att få i en liten liten kopp utan tillstymmelse till crema (ok, lite crema blir det eftersom det är en ganska hög robustaprocent i Musetti vad jag förstår, därav priset). 

När jag lämnade Laguna, innan säsongen kickade igång, hade jag redan blivit lite av en kaffesnobb. Tillfälligt lämnade jag dock kaffevärlden och gick in i barsvängen istället.