Ny cupping

Idag var det cupping på jobbet igen. Drog dit min kamrat Mark, som är frikyrkopastor. Innan dess åkte vi upp på ett litet ärende i West Perth. Eftersom jag varit jäkligt syrlig över Epic Espressos kaffe trots att jag bara varit där en gång, beslöt vi oss för att göra ett försök. 

Jag beställde en traditionell cappucino i mid sized take away cup. Eftersom jag är lite petig, och eftersom den förra jag beställde mer eller mindre smakade mjölk, så undrade jag huruvida det vore klokt av mig att beställa en med en extra shot. Killen i kassan förklarade för mig att shotsen kunde vara lite olika starka beroende på dag, därför kunde min förra kaffe varit ett olycksfall i arbetet. Eh, är det inte därför man som barista ställer in malningsgraden på kaffekvarnen? Jävla nonsens. 

Jag betalade även min kamrats kaffe, eftersom han stod för parkeringslappen. Som en gest av stor grandeur. Två mellanstora kaffe, med en extra shot, gick lös på tio dollar (9.80 för att vara exakt). Nära nog 60 svenska spänn. Var det värt det? Well, Mark var lyrisk (men eftersom Epic är i händerna på pånyttfödda kristna kan jag förstå det), men jag kände mig rätt snuvad på att behöva hosta upp $5.30 för att få en anständig kaffe, när vi gör en liknande för $4 på Ristretto. Fast bättre. 

Idag hade min chef plockat in tre stycken egenrostade bönsorter. En från El Salvador, en från Yemen och en Yirgacheffe från Etiopien. Helt fantastiska! Som avrundning på en ganska skön cupping omgång, bjöd han deltagarna på en espresso gjord på El Salvador-bönorna. Helt sjukt bra! En sötma utan alltför mycket bitterhet i, knappt någon alls för att vara noga, och då var det en espresso och inte en ristretto. 

Jag har fortfarande inte fått min kaffemalare, men när jag får det ska jag minsann cuppa hemma!!